Du kommer altid att vara min Ängel o hjälte, forts...

I skrivande stund känndes som jag adlrg kommer kunna le igen, eller så ljus-glimtar, vågar inte se dom längre, eller så blundar jag för dom.
Kommer i alla fall aldrig glömma dig, o allt du gjort för mig, är så evigt tacksam, men endå så himla dålig på o visa de, förlåt för de:/
Fick en liten på pratstund me G, trevligt, du e snäll du:)
Läskigt när det känns som ett stort svart hål eller tomrum inombords av saknad. Hur fyller man ett sånt igen, nått bra tips?
Tänker på det jag skrev i förra inlägget om saker man måste uppnå för att kunna komma längre fram, och jag var ju så nära. Jobbade inte, men hade en toppenfin pojke som älskade mig</3 o hade tak över huvudet, dock var jag utan körkort, men bil fanns. Nu har jag jobb*2 och körkort, men snart inget hem o ingen bil. Varför ska de bli så? :( Man får antingen de ena eller de andra, varför kan man inte få allting som man vill ha, när man e så nära? De e nog nått jag kommer fundera över länge, men inte förvänta mig nått svar, är nog rätt svårt o svara på tror ja, eller har Du nått svar? 

Nu ska jag se på CSI o sen försöka sova, upp tidigt imorron igen, för o städa på MMS, spännande med ett nytt ställe igen:)
Natti

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0